Sagan om Spix – första delen

Jag drog igång Spix Recept, ett nyhetsbrev med matrecept, i april 1999, inspirerad av Lillens nyhetsbrev Webbtipset, och mina första prenumeranter fick jag tack vare gratisannonser i hans nyhetsbrev.

Lillen var dessutom kompis med Tommy k Johansson, TkJ, som redan på den tiden var ett stort namn inom nyhetsbrev och han jobbade med, eller var ansvarig för, några av de större nyhetsbreven i Sverige. Ett av dessa var Uppsnappat, med flera tusen prenumeranter.

Efter en månad eller två, efter lanseringen av Spix Recept, tipsade Tommy sina prenumeranter i Uppsnappat om mitt nyhetsbrev och det resulterade i över 1.000 nya prenumeranter redan under första dagen. Från att ha haft under 200 prenumeranter ökade antalet under de närmaste månaderna till omkring 2.000.

När Spix Recept lanserades låg sidan under Algonet, men jag minns inte den exakta adressen, men på eftermiddagen den 1 juli 1999, registrerade jag spix.nu och därefter blev den officiella adressen www.spix.nu/recept.

Exakt varför det inte blev en .se-adress minns jag inte, men om jag inte missminner mig, så var det endast aktiebolag som fick registrera .se-adresser på den här tiden.

Domänen spix.nu registrerades i samband med att jag skaffade ett riktigt webbhotell hos Digikom Network, som numera heter Crystone.

Tidigare hade jag skött all hantering av prenumeranterna manuellt genom att kopiera och klistra in adresserna i en Access-databas, men Digikom hade stöd för ASP – vilket var en av anledningarna till varför jag valde just dem – och när jag var klar med den nya hemsidan, så sköttes all hantering av prenumeranterna automatiskt på hemsidan.

Främsta anledningen till varför jag startade Spix Recept var för att ha något datorrelaterat projekt att hålla på med. Att hålla på med datorn var mitt största intresse och med Spix Recept fick jag möjligheten att både skapa hemsidor och programmera, men i och med att prenumerationsantalet ökade, så började även ett visst mått av ekonomiskt intresse att växa fram.

När Lillen drog igång sitt nyhetsbrev Webbtipset hade han ett ekonomiskt fokus redan från start och han sålde annonser i sitt nyhetsbrev.

Jag var mer fokuserad på det tekniska kring Spix Recept vad gäller nyhetsbrevet, hemsidan, hanteringen av prenumeranter och liknande. Annonsförsäljning var inte något jag funderade speciellt mycket över, men jag skrev ändå ihop ett komplett annonssystem, ganska likt dagens Google AdWords, om än mycket enklare. Principen var dock exakt den samma – att ta betalt för antalet klick.

Annonspriser på den här tiden baserades uteslutande på hur många läsare man hade, men det ansåg jag – och anser ännu mer idag – vara ett totalt efterblivet och förlegat system som inte hör hemma i den digitala världen.

Att gammelmedia, som Aftonbladet och Expressen, fortsatte med det systemet även på nätet (för papperstidningar är det svårt att göra på annat sätt) berodde förstås enbart på att ett klickbaserat annonspris skulle rasera deras annonsinkomster fullständigt.

I vilket fall som helst, så var inte annonsförsäljning något jag prioriterade, så jag tjänade inte några pengar på projektet.

Däremot ville jag fortsätta utveckla projektet, men eftersom det redan vid det här laget upptog en hel del tid, utöver mitt ordinarie heltidsjobb med regelbunden övertid, så insåg jag att det inte skulle vara möjligt utan att börja dra in pengar på det – åtminstone i förlängningen.

Annonsförsäljning har aldrig varit min grej och jag insåg förstås att ett klickbaserat annonspris – och något annat övervägde jag inte ens – skulle innebära annonsinkomster på några fjuttiga 20-lappar i månaden, vilket inte ens skulle mätta en kyrkoråtta och därmed lade jag ner alla funderingar kring annonsförsäljning.

Återstod att komma på något annat sätt att tjäna pengar och det återkommer jag till i Sagan om Spix – andra delen.

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *