Riskerar du böter i arbetet?

Tillbackad på ICA Årsta

Tillbackad på ICA Årsta

Ännu en arbetsvecka är avklarad och den här veckan har varit ovanligt problemfri.

Måndagen gick som på räls från början till slut. Att måndagar fortlöper utan minsta problem hör inte till vanligheterna. Det brukar alltid vara något jag blir irriterad över, men i måndags var jag inte irriterad en enda gång.

Eftersom jag är 10-timmars gubbe, så är jag ledig en dag i veckan och min lediga dag är tisdagar. Att vara ledig på tisdagar trodde jag skulle vara fullständigt värdelöst, men min kloka fru visste bättre och fick mig att se det positiva med lediga tisdagar, så nu trivs jag väldigt bra med detta upplägg.

Onsdagar har alltid varit bra dagar på ICA. Tidigare körde jag två lass på onsdagar, men sedan sommaren har jag bara haft ett lass om dagen – till Gräddö, Blidö och Bergshamra. Jag lastar visserligen både i Kallhäll och i Årsta, men sen är det bara att köra ut grejerna, lossa tomgodset och parkera.

Torsdagar var tidigare en av mina längsta dagar, men eftersom firman fått för sig att vi varken ska ha övertid eller köra olagligt, så har torsdagarna blivit väldigt bra. Eftersom jag börjar 04:15, så räknas jag som nattarbetare enligt Vägarbetstidslagen, som säger:

Om det ingår nattarbete i en 24-timmarsperiod som påbörjas efter sådan avslutad vila som avses i artikel 8 eller 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006, artikel 8 i AETR eller 13 eller 14 § arbetstidslagen (1982:673), får arbetstiden under den perioden inte överstiga tio timmar.

Nattarbete avser arbete som sker under någon del av perioden 01:00 till 05:00 och eftersom jag börjar 04:15, så jobbar natt i hela 45 minuter.

Enligt denna lag jobbar jag natt måndagar (börjar 04:30), torsdagar (börjar 04:15) och fredagar (börjar 04:30), så det är bara onsdagar som jag kan jobba mer än 10 timmar.

Undantag från begränsningen av arbetstiden vid nattarbete i första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt förhållande som inte hade kunnat förutses av arbetsgivaren.

Denna lag tillåter undantag, men frågan är vad som räknas. På torsdagar har jag det senaste halvåret endast kört två lass om dagen eftersom det tredje lasset innebär mer än 10 timmars arbetstid. Från och med den här veckan ska jag dock lasta upp det sista lasset och lämna över till en annan chaufför, precis som på måndagar.

Biltrafiken kostar minuter

Biltrafiken kostar minuter

Den här torsdagen förflöt lika hindersfritt som måndagen och jag lämnade över bilen till nästa chaufför klockan 15:00, 15 minuter innan min arbetstids slut. 15 minuters marginal är ingenting i den här branschen och detta meddelade jag även min chef, så nu väntar jag på besked om hur upplägget ska se ut inför nästa vecka.

Att jag överhuvudtaget bryr mig om den här lagen beror på att det är just en lag. Finns det en lag och jag bryter mot den, så riskerar jag något och det spelar ingen som helst roll hur obefintlig risken är – så länge det är jag ensam som står för risken, så avstår jag hellre.

Flera kollegor – inte alla – tycker den här lagen är trams och menar att man kan bortse från den eftersom ingen (såvitt vi känner till) har fått böter för att ha brutit mot den, men jag anser att jag inte ska behöva riskera ett piss för att jag utför arbete som min chef ålagt mig. Om firman skriftligen skulle ge mig garantier att betala eventuella böter, så skulle jag kunna bortse från lagen, men eftersom firman med allra största sannolikhet inte skriver ett sådant intyg, så tänker heller inte jag bryta mot lagen.

Det är jag som möter polisen - inte min chef

Det är jag som möter polisen - inte min chef

Alla lagar och regler som gäller oss chaufförer ställer till det både för oss chaufförer, men även för åkerierna, men tyvärr så är det bara vi chaufförer som riskerar böter. Om jag bryter mot reglerna, så är det jag som får böter – inte min chef eller åkeriet jag kör för.

Idag ser chefen gärna mellan fingrarna om jag bryter mot reglerna för att, exempelvis, hinna med sista lasset. Att chefen kan se mellan fingrarna med detta beror till stor del på att han inte riskerar ett skit. Skulle chefen eller åkeriet riskera dryga böter när jag bryter mot reglerna, så tror jag det skulle se helt annorlunda ut. Frågan är varför det inte är så? Varför är det bara jag som arbetstagare som riskerar böter?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *