Aeneiden – Sagan om Aeneas – Sång VII

Sammanfattning av den sjunde sången

Gaieta, som vårdat Aeneas sedan hans barndom, avlider och begravs på en strand och staden i närheten bär ännu hennes namn; Caieta eller Gaëta. Därefter fortsätter Aeneas norrut längs Italiens västkust och när de närmar Kirkes, solgudens trollkunniga dotter, förtrollade strand, hör de sällsamma ljud från den ogästvänliga lunden. Det är ljudet av lejon som ryter i sina bojor, borstiga vildsvin som grymtar, björnar som brummar och vargar som ylar mot månen. Alla dessa var människor en gång i tiden, men Kirke har förvandlat dem till skogens vilddjur. Av rädsla för att fångas i häxans hamn styr Aeneas ut från kusten och Neptunus sänder en stark vind som för dem snabbt norrut och tillslut nalkas de Latiums kuster och de landstiger vid Tiberns mynning.

Ett järtecken visar att man äntligen nått resans mål och Aeneas sänder iväg en beskickning till landets konung, den gamle Latinus, för att be om fred och rätten att få bosätta sig längs en strandremsa.

Latinus, som blivit förberedd av ett orakel om trojanerna, inte bara välkomnar Aeneas och hans vänner utan erbjuder även sin dotter till Aeneas och inbjuder honom att dela hans egen makt i självaste kungaborgen.

Allt verkar gå trojanerna i händerna, men nu börjar deras gamla fiende, gudinnan Juno, som blivit varse Aeneas landstigning, att åter smida ränker. Genom ett troll från underjorden som uppsöker alla som kan tänkas motsätta sig Aeneas nya förbindelse, uppväcker hon oro och strid. När grannkungen Turnus, som tidigare varit påtänkt som Latinus svärson, får höra om Aeneas trolovning blir han väldigt vred och förbered sig för krig.

Aeneiden – Sång VI | Aeneiden – Sång VIII

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *