Citroën XM 2.5 TDI

Min första Citroën - en Citroën XM 2.5 TDI

Min första Citroën – en Citroën XM 2.5 TDI

Min första Citroën köpte jag 2003 och det var en Citroën XM 2.5 TDI av 1993 eller 1994 års modell. Det var kärlek vid första ögonkastet och problem så fort jag lämnat bilförsäljaren. AC’n verkade inte fungera, men försäljaren envisades med att den skulle fungera och tyckte jag skulle ge den en stund ”för att komma igång”, som han uttryckte det.

Det gjorde den inte på hela vägen från Skåne till Orrefors (Småland), men bilförsäljaren stod för reparationskostnaden (kondensorn läckte).

Efter knappt två månader började det låta och vibrera från framvagnen och det visade sig vara stabilisatorstagen som var dåliga och fick bytas. Inte så värst dyrt, tack och lov.

Kamremsbytet året efter var desto dyrare och lagom när det var gjort, så började dieselpumpen läcka. Minns inte vad någotdera kostade, men runt 10.000 per reparation om inte minnet sviker mig helt.

Ett halvår senare började det låta oroväckande från motorrummet och det visade sig vara ett lager vid generatorn eller däromkring som var på väg att ge upp. Ett par veckor efter det, så var det en spännrulle som packade ihop.

Jag vet inte om det är så mycket problem egentligen för en bil som rullat över 20.000 mil och som jag veckopendlade med i över ett halvår mellan Orrefors och Stockholm.

Med tanke på hur stor bilen var, så gick den väldigt snålt. Omkring 0,65 liter/mil och knappt en deciliter mer med husvagn efter (tur och retur Stockholm – Orrefors).

Den 5-växlade manuella lådan är den absolut skönaste lådan jag någonsin provat, med fast spak och distinkta lägen. Ett mästerverk helt enkelt som även skulle imponera på Audi- och BMW-ägare.

Sätena var perfekt skålade för min sälkropp och jag kunde köra flera timmar utan att känna mig det minsta stel eller trött i kroppen. Fjädringen var underbar, men det var något problem med nivåregleringen som jag aldrig lyckades få ordning på, så den kunde helt plötsligt sjunka ihop fram vilket inte var så roligt och än mindre komfortabelt, eftersom den då blev helt stum. Det åtgärdades dock både snabbt och enkelt medels reglaget i bilen som man kan ändra höjden med.

Efter att vi flyttat upp till Enköping och bilen mest stått på parkeringen, så började den dra in luft någonstans i bränslesystemet vilket innebar att den stannade efter bara ett par kilometer. Jag åtgärdade aldrig felet.

En kväll var det en man som ringde på dörren och frågade vad jag skulle ha för bilen. Han hade sett att den stått på parkeringen orörd i flera veckor och även kollat upp den och sett att den var avställd. Jag sålde den för några tusenlappar.

När jag sålde bilen satt det vinterdäck på stålfälg på bilen och av någon anledning glömde jag skicka med sommarhjulen, så dessa hade jag kvar i några år och det var först för några år sedan som jag sålde dem billigt till en lycklig XM-ägare.

Ett problem med dessa fälgar var att de saknade centrumhål (se bilden ovan), så det gick inte att balansera hjulen i en vanlig balanseringsmaskin utan balanseringen gjordes med en specialmaskin direkt på bilen. Fördelen med detta var att hela axeln med skivor och allt blev balanserat och det fanns inte tillstymmelse till vibration efter det. Kostade förstås mer än en vanlig balansering, men det var det värt.

Det jag saknar mest med den bilen är helt klart växellådan som verkligen imponerade på mig. Sen gillade jag formerna också, som är ganska unika.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *