Köpa ny bärbar dator

Köpa ny bärbar dator

Köpa ny bärbar dator

Sist jag köpte en bärbar dator var i början av sommaren 2005, så ganska exakt 11 år sedan. Den datorn, en Acer Aspire 5315, fungerar fortfarande, men det var inte ens någon high-end dator när jag köpte den, så idag känns den ganska långsam om jag kör Windows på den.

I vilket fall som helst, så har jag under en längre tid funderat på att köpa en ny bärbar dator eftersom det trots allt är ganska trevligt att kunna sitta exempelvis i soffan och programmera, surfa på nätet eller vad det nu är. Surfa på nätet fungerar förstås ganska bra med telefonen, men programmering sker uteslutande på datorn.

I förra veckan började jag fundera mer seriöst på det här med en ny bärbar dator och jag funderade faktiskt på om jag inte skulle köpa en bärbar dator från Apple. Jag som alltid avskytt allt som har med Apple att göra, tills jag läste boken om Steve Jobs för ett par år sedan. Då började mina förutfattade meningar – för något annat har det aldrig varit – om Apple att ändras ganska dramatiskt och jag har blivit allt mer intresserad av deras olika produkter sedan dess.

För några dagar sedan åkte jag förbi Elgiganten och kikade och kände på en Macbook Air 13″ och kunde konstatera att den inte var så snabb som jag hade trott och att den var väldigt liten. Det är ju en 13″-skärm, så klart att den är liten, men den kändes helt klart i minsta laget för att sitta och programmera på, åtminstone om jag inte ändrar mitt sätt att skriva kod på och börjar dela upp längre strängar på fler rader – vilket jag borde göra ändå.

Men det var inte storleken som kändes som det största problemet utan det var hastigheten, eller rättare sagt, avsaknaden av hastighet. Jag klickade två gånger på någon ikon för jag trodde inte att klicket hade triggats, men det visade sig bara att datorn inte var så snabb som jag trodde. Jag hade räknat med att mindre program som ”Finder” och liknande skulle starta på mindre än en sekund, men så var inte fallet.

Tangentbordet och pekplattan kändes helt okej, men inte mer än så och efter 11 år så känns min gamla bärbara dators tangentbord och pekplatta som bättre alternativ, men det har ju med vanan att göra. Min gamla Acerdator har separata knappar under pekplattan för höger- och vänsterklick och det är något som jag tror varenda dator idag saknar och det är något jag har svårt att vänja mig av vid. För mig känns det väldigt onaturligt att klicka på pekplattan och jag tycker det är svårt att skriva på en sådan dator utan att råka klicka på plattan och flytta markören.

Utan att gå händelserna i förväg, så sitter jag och skriver det här inlägget på min nya bärbara dator som saknar dessa separata musknappar, men än så länge har det gått bra och jag har inte råkat klicka på plattan av misstag och därmed flytta markören någon annanstans, så det finns hopp även för mig när det gäller pekplattan som musknapp.

Men för att återgå till Apple och deras bärbara alternativ, så började jag fundera på hur alla andra programmerare med små bärbara datorer löser problemet och det visade sig att de allra flesta använder externa skärmar när de sitter en längre tid och programmerar. Och det låter förstås rimligt och till och med riktigt smart. Att ha en liten dator är förstås optimalt oavsett om man ska sitta med den i soffan eller bära med sig i jobbet och det fungerar att programmera kortare stunder. När man sedan ska sitta och programmera en hel dag, så sätter man sig förstås vid sitt vanliga skrivbord och använder sina vanliga skärmar. Jag har två stycken 21″ eller större (minns faktiskt inte vad det är för storlek på dem) och det är dessa jag ska använda vid längre pass. Men de kortare stunder jag sitter i soffan och programmerar, så fungerar det ju med en mindre skärm.

Tyvärr visade det sig att det inte gick att koppla dubbla skärmar till den lilla Macbooken utan det krävs en Macbook Pro för att använda mer än en skärm och inte den minsta Pro-varianten heller utan 15″-varianten. Då hoppade även priset iväg några tusenlappar till och spräckte därmed min satta budget som jag satt till 10.000 riksdaler. Mer än så är jag inte beredd att lägga ut på en bärbar dator.

Det fick bli en ny runda funderingar kring det här med ny bärbar dator och jag började åter fundera på PC-datorer och anledningen var inte enbart en fråga om pengar utan även om vad jag skulle använda datorn till. När det gäller programmeringen, så sker detta i perioder. I långa perioder programmerar jag inte alls och sedan kommer jag helt plötsligt på ett nytt projekt och sedan kan jag sitta i dagar, veckor och ibland månader, så när jag väl sätter igång, så kan det bli ganska intensivt och det kan handla om både webbprojekt och Windowsprojekt och det är här som problemet uppstår när det gäller valet mellan Apple och PC. Nöjer jag mig med webbprojekt där jag använder PHP, så fungerar det med vilken dator som helst, men när det kommer till Windowsprogram, så är det C# jag ägnat mig åt det senaste åren och då är det enbart PC som gäller. När det handlar om skrivbordsprogram, så skulle det vara roligt att lära sig något nytt, vilket skulle bli fallet om jag valde Apple, men jag är osäker på om jag är tillräckligt intresserad av att lära mig något nytt, att det är värt besväret.

Efter mycket grubblande fram och tillbaka, så landade jag i att det skulle bli en PC-burk igen. Det kändes både bra och dåligt att landa i det beslutet. Å ena sidan känns det tryggt och enkelt att åter välja en PC och därmed Windows (ev. Linux) eftersom det är det jag använt sedan 1996, men å andra sidan hade det varit roligt att få testa något nytt, vilket Apple onekligen hade inneburit på alla sätt. Men nu föll valet på PC, så jag började surfa runt bland de olika butikerna och jämförde de olika alternativen. Att sålla bland alla dessa alternativ är inte lätt och nu i efterhand, så är jag inte säker på att jag valt rätt.

Efter mycket velande fram och tillbaka, så bestämde jag mig för att det skulle vara en 15″-dator med bra processor, SSD-disk och minst 8 Gb minne. Att jag valde 15″ beror helt enkelt på att det är vad min gamla bärbara dator har och det känns som en ganska lagom kompromiss. Den är ganska liten och smidig att bära runt på och sitta med i soffan, men den är inte för liten när det kommer till exempelvis programmering. Jag har suttit ganska långa pass med min gamla bärbara dator och programmerat och det har fungerat ganska bra. Det är inte optimalt, men det fungerar.

Valet stod tillslut mellan fyra olika datorer, varav en hade 17″-skärm. Två av datorerna hade Intels Core i7-4720HQ processor och de två andra hade i7-6500U eller i7-5500U, så de två sistnämnda hade ganska mycket långsammare processorer. De två första marknadsförs som gamingdatorer och har dessutom bättre grafikkort. Jag har inte tänkt spela på datorn, men däremot vill jag ha en dator som räcker i många år när det gäller prestandan.

Valet föll tillslut på Lenovo framför Asus och främsta anledningen är att Lenovodatorn har metallchassi medan Asusdatorn har ett chassi av plast. Ska jag ha datorn i många år, så känns metallchassit som en bättre garanti jämfört med plast. Å andra sidan har min gamla bärbara dator plastchassi och den har överlevt 11 år…

Det är alltid lätt att vara efterklok och själv har jag en benägenhet att efteråt fundera på huruvida jag gjorde rätt val eller inte och i det läget befinner jag mig just nu och det är väl främsta anledningen till varför jag skriver det här. Det hjälper mig att processa tankarna och komma fram till vad som är bra och dåligt med mitt val.

Eftersom jag inte har möjlighet att jämföra datorn jag köpte med de andra alternativen, så blir det spekulation och gissningar när det gäller jämförelse med dem, men jag kan jämföra med min gamla bärbara dator och där finns några tydliga skillnader.

Kanske ska börja med att skriva att den nya datorn är en Lenovo 15″ Y50-70 med Intel Core i7-4720HQ, 8 Gb RAM, 256 Gb SSD och ett Nvidia GeForece GTX 960M. Jämfört med min gamla Acer Aspire 5315 med en 2 Ghz Intel Celeron 550 processor och 2 Gb RAM, mekanisk hårddisk och ett standardgrafikkort från Intel, så är min Lenovoburk rena rymdraketen och det är en ren fröjd att jobba med den. Min Acerburk rullar inte lika bra med Debian och XFCE4 som är det jag kört under en längre tid, främst för att jag intresserad av Linux, men även för att det kräver mindre datorkraft jämfört med Windows. Nu kräver visserligen inte Windows 10 lika mycket dator som Windows 7 och jag minns inte om jag testat 10:an på min gamla bärbara datorn, men det spelar ingen roll. Den känns som en gammal Volvo 240 jämfört med min nya dator och tur är väl det, med tanke på att den nya datorn är 11 år nyare och kostar 10.000.

Lenovo Y50-70 15" Intel Core i7-4720HQ 8 Gb RAM 256 Gb SSD GeForce GTX 960M

Lenovo Y50-70 15″ Intel Core i7-4720HQ 8 Gb RAM 256 Gb SSD GeForce GTX 960M

Kanske ska nämna att jag köpte den nya datorn på Netonnet – https://www.netonnet.se/art/dator/barbardator/15-16tum/lenovo-y50-70-59441598/219260.8908/

Förutom att prestandan är bättre på alla sätt och vis, så har den röd bakgrundsbelyst tangentbord, som enkelt kan släckas och tändas efter behov. För de flesta är kanske detta inte något konstigt, men det är bara ett par år sedan jag köpte mitt första tangentbord med belysning och då var det till min stationära dator, så för mig är det fortfarande något nytt.

Men utöver det, så är det inte direkt något som är bättre. Tangentbordet skiljer sig förstås från min gamla bärbara dator och här handlar det förstås mest om ovana, men jag tycker det nya är sämre – än så länge. Tangenterna kräver mer kraft för att reagera, men jag tror det är ett medvetet beslut för att minska risken för feltryck när man sitter på bussen, tåget eller liknande.

Men den största nackdelen och det som främst gör att jag funderar på huruvida jag gjort ett bra val eller inte, är pekplattan. Den kommer jag inte riktigt överens med och det handlar dels om känsligheten på muspekaren, men även hur man klickar. På min gamla dator hade jag separata höger- och vänsterknappar medan den här det integrerat i pekplattan, precis som de flesta verkar ha idag. Standardinställningen är att man bara klickar på pekplattan för att klicka, precis som på en telefon, men det är det här jag har problem med. Längre upp i det här inlägget, så skrev jag att jag att jag än så länge inte haft problem med att jag oavsiktligt klickat på pekplattan, men bara några minuter senare så hände det och det har hänt några gånger till sedan dess. För drygt en kvart sedan ändrade jag inställningen, så det krävs ett ”vanligt” klick nere till höger eller vänster på pekplattan för att klicka. Detta är inte optimalt i alla lägen, men just nu känns det som ett bättre alternativ och det är dessutom det jag är van vid från min gamla dator, så jag kommer nog ha det alternativet tills vidare.

När det gäller batteritiden som jag tror många är intresserade av, så har jag ännu inte hunnit testa den. Sedan jag köpte datorn igår vid lunchtid, så har jag mest suttit och installerat om systemet och det kanske är något jag ska nämna också.

Jag tycker inte om att köra med standardinstallationen som alla ”färdiga” datorer kommer med och för min del handlar det om de två bärbara datorerna jag ägt. När det gäller stationära datorer, så har jag alltid köpt lösa komponenter och skruvat ihop själv (hur lätt som helst, så var inte rädd för det). När det gäller färdiga datorer som i mitt fall handlar om två bärbara datorer – min gamla och den här nya – så har bägge haft Windows som standard. Min gamla hade Vista som standard och jag startade inte ens upp den på Vista utan bootade direkt på min XP-skiva och installerade Windows XP.

På den här datorn installerades Windows 8.1 första gången jag startade datorn, men precis som med alla andra färdiga datorer med medföljande operativsystem, så är det inte bara operativsystemet som installeras utan även en massa andra program. Dessa extra program som många gånger är helt onödiga brukar kallas för ”bloatware” och det är något jag absolut inte vill ha, främst av principskäl. Men med min nya dator, så var jag lite nyfiken på att få igång datorn och se hur den fungerade, så jag installerade Windows 8.1 (som följde med datorn) och uppgraderade även till Windows 10. Efter detta kunde jag konstatera att datorn i sig verkade bra och att jag skulle behålla den, så jag laddade ner Windows 10 från Microsoft sida och gjorde sedan en ren installation av Windows 10 vilket innebär att jag tog bort allt som tidigare funnits på datorn och installerade Windows 10 från början, en så kallad ”clean install”. Detta tog i princip hela gårdagens eftermiddag och kväll och datorn fick jobba på högtryck, så strömsladden satt i större delen av tiden.

Att göra en ”clean install”, eller ”ren installation” som det kanske heter på svenska, är inte alltid helt smärtfritt och i mitt fall uppstod genast problem med laddningen av batteriet. Datorn/mjukvaran vägrade ladda mer än 60% av batteriet och efter lite googlande, så hittade jag lösningen som innebar att jag var tvungen att ladda ner och installera en mjukvara från Lenovo. Denna mjukvara installerades förstås som standard första gången jag installerade Windows på datorn, men när jag gjorde en ren installation av enbart Windows 10, så installerades den förstås inte och det är precis som det ska.

När man väljer att göra en ren Windowsinstallation, så brukar Windows ha stöd för den mesta hårdvaran, men ibland saknas något och det här var ett sådant fall. Men det åtgärdas i regel enkelt genom att man laddar ner och installerar de nödvändiga programmen som saknas, och det är precis det här som är grejen – man installerar endast de nödvändiga programmen och inte alla testversioner och av bildprogram, antivirusprogram och allt annat skit datortillverkarna brukar skicka med utan du väljer själv vad du vill installera och inte.

I mitt fall är strömhanteringsprogrammet det enda ”extra” jag behövt installera och förhoppningsvis behövs inget annat.

Värt att nämna när det gäller rena Windowsinstallationer är att man efter en sådan inte har några extra program installerade än de som följer med Windows. Du har med andra ord inget Officepaket, inget antivirusprogram från Norton eller vad det nu är som brukar följa med och inga andra nyttoprogram. Alla dessa program finns förstås att ladda ner, så det är inget du går miste om genom att göra en ren installation. Enda skillnaden är att du måste själv ladda ner och installera de program du är intresserad av. Däremot kan det vara så att vissa program som följer med datorn är ”fullversioner” som datortillverkaren redan betalat för, så är du intresserad av något speciellt program som följer med din nya dator – kolla upp ifall det är en fullversion eller en testversion (trial på engelska).

För egen del har jag redan alla program jag använder och behöver, så jag behöver inget som Lenovo skickade med (förutom strömhanteringsprogrammet) och därmed upptog de enbart onödigt utrymme på datorn och några av programmen kördes dessutom i bakgrunden och upptog inte bara plats utan även prestanda som jag vill ha till annat.

När det gäller antivirus och andra säkerhetsprogram, så nöjer jag mig med de som följer med Windows och anledningen är att jag anser mig ha tillräckligt bra koll på hur saker och ting fungerar när det gäller skadlig programvara och liknande. Det innebär inte på något sätt att jag är vare sig dator- eller säkerhetsexpert, men eftersom jag sällan laddar ner nya program och aldrig besöker suspekta sidor, så känner jag mig ganska säker. Skulle jag vilja testa ett suspekt program, besöka en suspekt sida eller vad det nu kan vara, så gör jag det i en virtuell maskin eller i Linux. Att testa i Linux är nästan säkrare eftersom det i Linux många gånger inte ens går att få igång normala program utan att googla efter lösningen, så ifall någon lyckas skriva kod (skadlig eller inte) som fungerar automatiskt på valfri Linuxdistribution, så skulle det vara en verklig bedrift 😉

För att återkomma till batteritiden, så har jag just nu kört på batteriet i lite över en timme och har 81% kvar vilket enligt prognosen ska räcka i ytterligare 3 timmar och 45 minuter om jag fortsätter använda datorn på samma sätt som hittills. Det jag har gjort den senaste timmen är att sitta och skriva det här inlägget, snabbt kollat nyheterna på dn.se och en ännu snabbare titt på Facebook, så i princip har jag inte gjort något som är speciellt ansträngande för datorn och därmed strömkrävande. Om prognosen stämmer, så skulle det innebära att jag kan använda datorn i nästan 5 timmar på en laddning vilket även är den maximala batteritiden tillverkaren anger. Tiden får utvisa hur länge ett fulladdat batteri räcker och egentligen spelar det inte så stor roll för min del eftersom jag alltid har laddaren tillgänglig.

Jag kan även konstatera att ju mer jag skriver och därmed använder tangentbordet, desto bättre känns det, så det är precis som jag skrev tidigare – det handlar om vana.

Att jag inaktiverat ”mjukklickandet” på pekplattan har även inneburit att jag inte råkat klicka någonstans av misstag, så jag kommer troligen att fortsätta med den inställningen.

Nu avslutar jag det här inlägget med konstaterandet att jag känner mig ganska nöjd med mitt val och uppstår det inte något problem med datorn, så tror jag att jag blir ännu nöjdare med tiden då jag vänjer mig alltmer vid tangentbordet och pekplattan.

Är det någon som orkat läsa allt det här och själv brukar grubbla mycket inför nytt datorinköp, så får du gärna lämna en kommentar här nedan om hur du resonerar eller tänker när det gäller köp av ny dator, telefon eller vad det nu kan handla om.

Test av dubbfria vinterdäck – Nokian Hakkapeliitta R2

Efter en hel del grubblande och velande fram och tillbaka bestämde jag mig tillslut för att köpa nya vinterdäck inför nästa säsong (den här vintern är ju i skrivande stund i princips över) och velandet handlade främst om huruvida det skulle bli nya dubb- eller dubbfria vinterdäck. Oavsett vilket, så hade jag bestämt mig för Nokian, så antingen Nokian Hakkapeliitta 7 eller 8 eller, om jag skulle vänta till hösten 2016, kanske version 9 som jag antar utkommer någon gång inför nästa vintersäsong eller Nokian Hakkapeliitta R2 som är deras dubbfria alternativ.

Jag har varit inne på dubbdäck i över ett års tid, men helt plötsligt började jag fundera på om jag inte ändå skulle ge de dubbfria däcken en chans till. De befintliga vinterdäcken jag har är dubbfria Michelin som jag inte är speciellt nöjd med och jag har haft en uppsättning dubbfria däck tidigare till min förra Citroën och även de var jag väldigt besviken på och detta gjorde att jag var helt inne på att jag skulle ha dubbdäck nästa gång. Men här runt Mälardalen är det sällan blankis på vägarna utan det är antingen blöta vägbanor, snö, snöslask eller vägbanor som frusit under natten, så dubbdäck kommer sällan till riktig användning. När det råder ”svartis”, alltså när fuktig luft frusit på vägbanan och bildat en väldigt tunn ishinna på asfalten, så gör ju inte dubbdäcken speciellt mycket mer nytta än dubbfria vad gäller greppet utan det är föraningen man får genom att däcksljudet förändras och det var väl egentligen det jag var ute efter när jag ville ha dubbdäck. Men i de flesta andra sammanhang, så är det just rasslet från dubben jag gärna skulle vilja slippa och det var väl det som fick mig att helt plötsligt åter börja fundera på dubbfria däck. Det har ju onekligen varit skönt att köra med de dubbfria däcken jag har just nu, när det gäller komforten. De rullar tyst och mjukt och det uppskattar jag verkligen, även om greppet är viktigare när det gäller vinterdäck.

I vilket fall som helst, så var det greppet vs. komforten som fick mig att vela mellan dubbdäck eller dubbfria, men tillslut bestämde jag mig för dubbfria Nokian Hakkapeliitta R2, men jag kommer inte slänga på dessa förrän till nästa säsong, så när det gäller mitt utlåtande om däcken, så får jag tyvärr göra dig besviken och be dig återkomma till hösten/vintern 2016.

Men av det jag läst och hört, så ska Nokian Hakkapeliitta R2 vara väldigt bra och jag tror inte jag hört någon ångra sitt val och sakna dubbdäcken, men då är det främst folk från mina eller sydligare breddgrader som uttalat sig. Åker man längre norrut i landet, där det oftare är snö och isbelagda vägar, så är nog dubbdäcken trevligare att ha, men neråt landet är det som sagt sällan sådana vägförhållanden.

Med tanke på hur dåliga jag anser att mina befintliga Michelindäck är, så ska det bli väldigt spännande att se hur Nokian Hakkapeliitta R2 presterar.

Lurendrejeri med presentkort från IKEA som lockbete

Lurendrejerimail som utger sig för att handla om en kundundersökning gällande IKEA

Lurendrejerimail som utger sig för att handla om en kundundersökning gällande IKEA

Idag fick jag ännu ett i raden av lurendrejerimail i min Inbox och den här gången handlade det om en ”kundundersökning” som ska ta undersöka svenskarnas kunskaper om IKEA. Man ska svara på tre anonyma frågor och som tack ska man få ett presentkort på 200 kr på IKEA.

Tävlingen arrangeras INTE av IKEA

Tävlingen arrangeras INTE av IKEA

Väl på deras sida, så står det ingenting om någon kundundersökning, men man kan vara med i någon tävling för att vinna 20.000 hos IKEA. Jag betvivlar starkt att någon kommer vinna denna summa och den är heller inte arrangerad av IKEA, vilket även framgår högst upp till vänster på sidan, i mindre grå text, så den inte ska synas så lätt.

Högst upp till höger framgår det även att alla som nappar på deras erbjudande får ett tredagarsmedlemskap för ”endast” 1 kr.

Här står vad du EGENTLIGEN binder dig till

Här står vad du EGENTLIGEN binder dig till

Jag vet inte om man får något presentkort, men däremot är jag helt säker på att man kommer få betala deras månadsavgift på 749 som man samtidigt tecknar sig för och enda anledningen till varför man måste betala 1 kr för att kunna delta i tävlingen är för att de ska komma över dina kontokortsuppgifter och genom att delta i tävlingen, så godkänner du dessa villkor. Tjänsten man börjar prenumerera på för 749 riksdaler per månad heter CleanDevice365 och finns under Cleandevice365.com och där finns samma sida för att fylla i kontouppgifter för att få tillgång till deras ”tjänst”, som de påstår är en antivirustjänst, men det är det nästan garanterat inte.

Genom att klicka på endera länk i mailet, så bekräftar du med största sannolikhet att din e-postadress är aktiv, så är du inte väldigt nyfiken och vill se hur sidan ser ut, så låt bli att klicka. Jag får så mycket skräp i inkorgen ändå, så jag bryr mig inte och därför klickade jag.

Detta gäller även eventuella ”unsubscribe”-länkar och liknande som påstår sig leda till någon sida där du kan avanmäla dig från framtida utskick. Dessa länkar verifierar bara att någon verkligen kollar mailen och företaget bakom kan sälja vidare din adress som ”aktiv”, eller fortsätta spamma dig.

Lämna inte ut dina kontouppgifter vad du än gör

Lämna inte ut dina kontouppgifter vad du än gör

I sista steget ska man fylla i sina kontouppgifter och vad du än gör – gör inte det. I föregående steg kan du hitta på vilka uppgifter som helst, men fyll aldrig i riktiga kontouppgifter, lösenord för din Internetbank, ditt Facebook-konto eller vad det nu kan vara för uppgifter de vill ha.

Det bästa du kan göra med mail som detta och liknande är att trycka på Deleteknappen och upplysa dina vänner och bekanta om att göra samma sak.

Att äga en Citroën C6 2.7 HDi

Citroën C6 2.7 HDi

Citroën C6 2.7 HDi

Nu har jag haft bilen i drygt 1,5 år och 2.800 mil (21.000 mil på mätaren) och jag har varit på verkstad ett par gånger. Första gången gången var i april 2015 då jag började höra ett svagt vibrerande ljud på tomgång som försvann när jag gasade upp över 1.000 rpm. När jag öppnade huven och kikade ner, så upptäckte jag nästan omedelbart att frihjulet till generatorn inte längre var centrerat utan ”hoppade” drygt en centimeter och det orsakade det vibrerande ljudet. Bokade tid hos lokala Mekonomenverkstaden som utförde bytet av generator. Jag bad dem även lokalisera ett glappande ljud i framvagnen som visade sig vara en spindelled som börjat tröttna, så totalt gick verkstadskostnaden på ganska exakt 9.000 riksdaler. Det inkluderar ny generator, drivrem, spindelled och arbetskostnad.

Jag har även köpt nya sommardäck runt om och det blev två olika däck då jag köpte dem vid olika tillfällen. Första gången byttes framdäcken då däckfirman ansåg att ett av däcken var rejält slitet på insidan och jag var dum nog att inte granska däcket närmare själv utan lät mig nöja med deras uttalande. Jag tittade bara som snabbast på det och i efterhand skulle jag tro att däcket utan problem hade kunnat rulla flera tusen mil till. Det var visserligen slitet på insidan, men det berodde på felaktig framvagnsinställning (varför jag var hos däckverkstaden) och det var ingalunda i närheten av att vara utslitet. Varför jag ändå lät dem byta bägge(!) framdäcken kan jag inte svara på, men jag tror jag var rädd för att verka snål om jag envisades med att behålla däcken. I vilket fall som helst, så blev det två sommardäck av märket Kumho.

Trots nya sommardäck fram, fyrhjulsinställning och balansering av samtliga fyra hjulen, så hade jag svaga vibrationer vid hastigheter runt 90 km/t och uppåt. Ett par veckor senare åkte jag till en annan däckverkstad och lät dem balansera bakhjulen igen och han konstaterade visserligen lite obalans i bägge hjulen, men framför allt att däcken var ”tandade”, vilket även kunde bidra till viss obalans.

Vibrationerna minskade något efter denna balansering, men inte helt perfekt, så ett par veckor senare köpte jag de billigaste sommardäcken jag kunde hitta, bara för att testa. Det blev två stycken sommardäck från Landsail. Det var en ren chansning, men jag blev positivt överraskad av däcken. Däcken jag bytte ut minns jag inte namnet på, men de satt bak, men eftersom jag ville testa däcken från Landsail främst vad gäller komforten, så skiftade jag och satte dem fram och däcken från Kumho bak.

Problem med EGR-ventilerna

Redan när jag köpte bilen insåg jag att det var något problem med motorn vid vissa motorvarvtal och gaspådrag och ganska snabbt kom jag fram till att det troligtvis var en eller bägge EGR-ventilerna som kärvade. Detta är ett ganska vanligt problem på Citroëns dieselbilar och problemet ligger i den elektromekaniska delen av EGR-ventilen som helt enkelt börjar kärva och tillslut lägger av helt. Läs mer om EGR-ventilerna här.

Jag försökte mig på bytet av EGR-ventilerna, men fick tillslut ge upp och lämna in bilen hos Citroën i Enköping som bytte bägge ventilerna till en kostnad av 6.500. Då hade jag köpt ventilerna redan förra året, så summan gäller enbart arbetskostnaden. Det blev ändå en förlustaffär för Citroën eftersom arbetet tog 11 timmar. Att det tog så lång tid berodde förstås på att de endast gjort jobbet ett fåtal gånger de senaste åren.

Byte av glödstift

När vintern äntligen slog till och temperaturen hamnade långt under nollstrecket, så uppstod startproblem. Startmotorn drog inte helt smärtfritt och gick inte bilen igång efter några sekunders malande, så hade jag bara ett eller max två försök kvar innan batteriet segade ihop. Detta resulterade i att jag fick kabla igång bilen ett par gånger.

Jag köpte nya glödstift som jag tänkte byta i samband med bytet av EGR-ventilen, men eftersom jag misslyckades med bytet av EGR-ventilerna, så kom jag aldrig till skott med glödstiften, åtminstone inte förrän för ett par veckor sedan då jag insåg att ett byte av stiften var nödvändigt om jag ville fortsätta köra bilen under vintern.

Efter att ha följt anvisningarna från Citroën, så kom jag till stadiet där jag kunde se kontaktstyckena för glödstiften, men jag kunde inte lista ut hur dessa skulle lossas och jag vågade inte bara ta i och rycka i kontaktstyckena eftersom jag var rädd för att ha sönder något. Men efter några timmars grubblande, så tog jag en liten kofot och bände försiktigt och kontaktstyckena lossnade smärtfritt, liksom vevhusventilationen, som även den lossades med hjälp av kofoten.

Ta bort insugsluftshuset

Ta bort insugsluftshuset

För att byta glödstift på en Citroëns 2.7 HDi V6, börja med att ta bort plasthuset för insugsluften. Följer du instruktionerna från Citroën, så står det att man ska koppla isär bränsleledningarna som syns på bilden ovan, men det var inte alls nödvändigt och därmed slapp jag eventuella problem med luft i bränslesystemet. Det räckte att föra dessa åt sidan.

Att ta loss insugslufthuset, eller vad det nu kan heta, var inga större problem och när man väl ska ta bort det, så är det genom att lyfta det uppåt i bakkant och vrida på det. Det gäller bara att hålla alla slangar och sladdar åt sidan, så man inte drar med sig dessa.

Ta bort oljefilterhuset och vevhusventilationen

Ta bort oljefilterhuset och vevhusventilationen

man måste även ta bort oljefilterhuset och vevhusventilationen. Vevhusventilationen syns inte så väl på bilden ovan, men den sitter till höger om filterhuset och den sitter endast fasttryckt på plats. Inga skruvar eller liknande håller fast vevhusventilationen.

Vevhusventilationen måste bort för att komma åt de bakre glödstiften

Vevhusventilationen måste bort för att komma åt de bakre glödstiften

Här syns vevhusventilationen med oljefilterhuset borttaget. Den sitter som sagt inte fast med några skruvar eller muttrar, men för att inte riskera att rycka med sig slangar och sladdar, så rekommenderar jag att du bänder upp den försiktigt samtidigt som du hjälper till och drar med fingrarna.

Det bakre kontaktstycket över tre glödsift

Det bakre kontaktstycket över tre glödsift

På bilden ovan ser du kontaktstycket över de tre bakre glödstiften och det sitter bara fasttryckt på glödstiften, men även här rekommenderar jag att du bänder upp det försiktigt istället för att bara dra eller rycka.

Därefter är det ”bara” att skruva ur de gamla glödstiften och ersätta med nya. De kan sitta ganska bra och verkar de sitta riktigt ordentligt, så kan det vara lämpligt att spraya något slags rostlösande smörjmedel på stiften och låta stå några timmar. Det är dessvärre fullt möjligt att knäcka stiften och det är nog inte helt enkelt att ta bort knäckta glödstift, så ta det säkra före det osäkra. I mitt fall, så lossnade alla stift utom ett utan problem, men de trilskande stiftet vara bara trögt att skruva ur – det satt inte fast.

När glödstiften var utbytta och allt på plats igen, så startade hon utan problem, men temperaturen fortsatte under -15 och då var det knappt att batteriet räckte till för att vrida runt motorn, så ett par dagar senare köpte jag ett nytt batteri från Biltema. Jag valde deras EFB-batteri på 95 Ah med en köldstartström på 850 A som dessutom passade som handen i handsken och därefter snurrar startmotorn mycket piggare.

Kraftigt reducerad motoreffekt trots avsaknad av felmeddelanden

Nu trodde jag att allt skulle vara frid och fröjd, så gissa om jag blev förvånad och orolig när jag drog ut på motorvägen och upptäcker att motorn saknar kraft i hastigheter över 50 km/t. Upp till c:a 50 drog motorn ”normalt” vid normalt gaspådrag, men testade jag att dra på lite mer gas, så märkte jag att det inte var samma drag som vanligt, men framför allt på högre växlar, så märktes enorm skillnad. Att försöka accelerera från 70 och uppåt gick lika segt som på min Xantia på femmans växel, eller kanske till och med snäppet långsammare. Gasade jag på mer, så växlade bilen ner, vilket förstås hjälpte, men det är ju inte meningen.

Inga felmeddelanden, ingen extra avgasrök eller något annat som tydde på fel. Förbrukningen verkade helt normal och allt tydde på att motorn inte fick tillräckligt med soppa av någon anledning.

Jag satte mig vid min bärbara dator och installerade Diagbox och sedan ut i bilen och gjorde en felsökning. Felmeddelandet P0183 (Diesel temperatur signal) kändes som en given kandidat och med statusen ”Lokalt”, så misstänkte jag att givaren var på väg eller redan lagt av.

Jag raderade felkoderna och bilen gick helt plötsligt perfekt, så jag trodde problemet hade att göra med låg spänning som uppstått vid startförsöken de sista gångerna innan jag bytte batteriet och även några andra felmeddelande innehöll ”låg spänning”.

Det visade sig dock att felet kom tillbaka ungefär varannan dag eller varannan gång jag körde bilen, men bilen återgick till sitt normala efter radering av felkoderna, men efter en resa fram och tillbaka till Kalmar för en vecka sedan, så blev felet plötsligt konstant och statusen på felmeddelandet ändrades från ”Lokalt” till ”Permanent”, så antagligen hade givaren lagt av helt och hållet, vilket meddelandet ”Kortslutning” även tydde på.

Frågan var bara – var sitter den där givaren och hur bökigt skulle det vara att komma åt den?

Dieseltemperaturgivaren satt lätt åtkomlig

Dieseltemperaturgivaren satt lätt åtkomlig

Det visade sig, tack och lov, att den satt lättillgängligt och att den dessutom var hel. Det var bara kontakten till den som inte satt ordentligt, vilket jag kom på efter många timmars grubblande och tillslut när jag skulle åka till jobbet, så kom jag att tänka på kontakten på bilden ovan. Jag startade motorn, drog loss kontakten och märkte inte tillstymmelse till skillnad på tomgången. Jag satte tillbaka kontakten och tryckte till den lite hårdare (den satt ju helt löst när jag drog loss den) och åkte till jobbet. Bilen gick åter som en klocka.

När jag kom hem efter jobbet var jag och petade lite till på kontakten och kunde konstatera att den inte ville haka i riktigt i sin låsning, men den sitter ganska bra och problemet har inte uppkommit sedan dess, så jag är ganska säker på att felet är lokaliserat och åtgärdat. Skulle det uppkomma igen, så får jag dra en plaststripe eller liknande för att låsa fast kontakten, men tills dess, så får det vara.

Mil- och månadskostnad

Att bilen inte är billig att vare sig köra eller äga var jag medveten om redan när jag köpte bilen, men nu, drygt 1,5 år senare, så har jag exakta siffror på vad bilen kostat så här långt, både vad gäller mil- och månadskostnad.

Siffrorna nedan inkluderar de mesta från spolarvätska, biltvätt och liknande till verkstadsbesök, reservdelar, fordonsskatt, försäkring och givetvis varenda tankning. Däremot har jag inte inkluderat vare sig inköpspriset och värdeminskningen. Dessa kan du spekulera om själv och inse hur hemsk kalkylen skulle se ut om jag lade till även dem. Personligen är kalkylen skrämmande nog utan dessa två variabler.

  • Körda mil: 2.809 mil
  • Bränslekostnad: 11,69 kr/mil
  • Andra kostnader: 16 kr/mil varav 9 kr/mil för reservdelar och verkstadskostnader
  • Totalkostnad: 28 kr/mil eller 4.372 kr/månad

All data finns att beskåda på http://www.spix.nu/carculator/fordon.php?id=9

Förbrukningen så här långt ligger på 0,89 liter/mil och den är uppmätt vid pump. Jag har bokfört varenda tankning, så det är inte glädjesiffror från färddatorn som tror att bilen drar nästan decilitern mindre per mil, beroende på körning. Vad gäller färddatorns glädjesiffror, så räknar den inte diesel som Webaston drar, även om det inte är så mycket, men jag tror inte heller den räknar in tomgångskörning, som jag har en hel del av nu under vintern då jag brukar starta bilen på jobbet när jag är klar och då kan de få stå och puttra uppåt en halvtimme ibland. Men färddatorn visar även fel på sommaren, men då handlar det oftast om dryga halvdecilitern för lite jämfört med verkligheten.

Den, enligt mig, värsta kostnaden är fordonsskatten som ligger på 7.500 riksdaler per år. Den kan jag inte påverka genom att köra ekonomiskt eller liknande utan det är bara att betala och förtränga, men det är kostnaden som jag grämer mig mest över. Att bilen drar nästan 0,9 liter mer mil kan jag leva med och även om jag hade hoppats på lägre förbrukning, så är den inte så dålig med tanke på att jag kör nästan lika mycket stadskörning (i Enköping) som landsvägskörning (90-väg) och bilen har automatlåda och väger nästan 2 ton.

På tur och retur resan Enköping – Kalmar förra helgen, så landade förbrukningen på 0,79 liter/mil, men då var det enbart landsväg och motorväg och laglig hastighet. Temperaturen låg på runt -15 och vägarna var snöfria eller bestående av packad snö/is, så det var ett lättrullat underlag. Förra sommaren körde jag samma sträcka på 0,75 liter/mil, så bara ett par centiliters skillnad, men jag körde en annan väg på sommaren, bestående av mer landsväg. Tror jag hade kunnat få ner förbrukningen ytterligare ett par centiliter om jag kört samma väg som på vintern.

Högsta förbrukningen hittills hamnade på 1,05 och det var tanken innan resan till Kalmar, men då var det väldigt mycket stadskörning och tomgångskörning. Förra året hade jag en tankning som landade på 1,04 och jag tror förhållanden var liknande även då, med mycket kall temperatur, mycket stadskörning och tomgångskörning. I ”normala” fall ligger vinterförbrukningen på c:a 0,95 liter/mil.

Kanske ska nämna att jag kör med dubbfria vinterdäck av märket Michelin. Nästa säsong blir det nya dubbdäck av märket Nokian Hakkapeliitta 7 eller 8 beroende på pris och vad nytt de kommer med inför nästa säsong.

Är bilen värd kostnaden?

Frågan om bilen är värd kostnaderna och problemen är inte helt enkel att besvara och jag kan villigt erkänna att känslorna är blandade. Som jag skrev tidigare, så är fordonsskatten den kostnad som grämer mig mest och även det som fått mig att överväga att byta bil några gånger, men jag har även lidit en hel del av ständig oro över att något ska hända. Konstigt nog har det inte haft direkt med kostnaderna att göra utan ren oro att något ska hända, ungefär som med småbarn. Att hela tiden sitta och lyssna efter nya ljud, känna efter hur bilen hanterar varenda gupp eller skarv i vägen förtar en stor del av glädjen med att köra bilen.

Denna oro ledde till att jag förra sommaren köpte en Xantia som jag använde som vardagsbil fram till i höstas när första halkan kom och jag kunde konstatera att vinterdäcken till Xantian var allt annat än bra. Det är dubbdäck, men dubben är nedslitna och gummit känns väldigt hårt, så det är ingen höjdare att åka runt med den. C6:ans dubbfria däck är bättre, så jag har kört med den sedan dess och har tillslut kommit fram till att jag inte ska ha någon reservbil att köra med utan enbart C6:an. Xantian ska sålunda säljas och jag återgår till C6:an.

Jag har ansträngt mig för att oroa mig mindre och det har fungerat förvånansvärt bra, så när motorlampan tändes dagen före julafton och jag konstaterade att en EGR-ventil packat ihop, så tog jag det med väldigt stort mått av ro och det var först när jag insåg att jag inte klarade av att byta ventilen själv som jag blev frustrerad, men det berodde mest på att jag lagt ner ganska mycket tid, helt i onödan.

Hade det inte varit för den där förbannade fordonsskatten, så hade svaret på frågan varit Ja, bilen är värd både pengarna och problemen, men det är skatten som får mig att med jämna mellanrum kika runt och räkna på alternativa bilar, exempelvis en Tesla 🙂 I fallet med Tesla Model S, så går det inte att motivera ett köp hur jag än vrider och vänder på siffrorna. Det är helt enkelt för mycket pengar då den billigaste begagnade bilen i skrivande stund ligger på nästan 800.000 kronor. Däremot har jag sneglat på Nissan Leaf, som också är en renodlad elbil, men tyvärr, så går den bort för att den helt enkelt är för ful. Prestandan, vad gäller räckvidden, är även den i kortaste laget, även om den räcker till för vardagsbruk, men framför allt, så är den för ful.

Citroën har (hade) C-Zero som är en ren elbil, men den saknar både prestanda och räckvidd och är bland de fulare bilarna som tillverkats, både in- och utvändigt.

Tesla Model S

Tesla Model S

Min stora förhoppning är att Tesla Model 3, som beräknas komma 2017, ska få en prislapp på omkring 350.000 kronor. Det är lite för mycket för mig, men det innebär att den blir ett alternativ om några är när de första begagnade bilarna kommer ut på marknaden och i skrivande stund är det nog bara en Tesla Model S eller Tesla Model 3 som känns som ett realistiskt alternativ till min Citroën C6 och med realistiskt alternativ så tänker jag på känslor. Hade jag bara tänkt på vad som är bättre och billigare, så hade jag behållit min KIA Picanto som jag hade innan C6:an.

Mina känslor för min Citroën C6 är, som du kanske förstått, ganska blandade, men kärleken till bilen överväger än så länge nackdelarna och ju längre jag äger bilen och ju mer jag lär känna den, desto mindre oroar jag mig vilket stärker de positiva känslorna. Om det nu bara gick att göra något åt den där förbannade fordonsskatten…

Office 365 sämsta versionen hittills

Jag har börjat prenumerera på Microsofts Office 365 Home Edition och främsta anledningen till det är för att få 1 Tb utrymme på OneDrive, som jag kommer använda som backup för främst foton.

Idag finns det flera alternativ av onlinelagring i ”molnet” och jag vägde mellan Dropbox, Google Drive och OneDrive och det som fällde avgörandet var det faktum att man får Office på köpet om man väljer OneDrive, eller rättare sagt, man får 1 Tb lagringsutrymme på OneDrive om man väljer att prenumerera på Office. Och man får dessutom detta för upp till 5 användare.

OneDrive verkar väldigt bra i teorin, men i praktiken är det lite annorlunda. Jag begriper inte hur det fungerar när det gäller speglingen av mina filer. Om jag raderar en fil på min dator, raderas den från OneDrive också? Om jag raderar en fil på servern, raderas den lokalt också? Ingenstans hittar jag information om detta och än mindre finns det några som helst inställningar för det i programmet OneDrive. Totalt värdelöst.

Menyn i Outlook 2016

Menyn i Outlook 2016

För övrigt är Office 365, eller Office 2016 som det kanske också heter, den sämsta versionen av Office som jag befattat mig med sedan Office 6 i mitten av 90-talet. Gränssnittet är både fult, rörigt och allmänt korkat.

Jag har använt Thunderbird som epostklient i flera år, men nu när jag skaffade Office, så tänkte jag att jag även skulle använda Outlook som ingår i Officepaketet, men det nya gränssnittet är så korkat att det tar allt mitt tålamod att inte radera hela Officepaketet och installera något annat.

Kontoegenskaper i Outlook 2016

Kontoegenskaper i Outlook 2016

Exempelvis när jag högerklickar på ett av mina epostkonton och väljer Kontoegenskaper, så förväntar jag mig att få upp ett fönster med Kontoegenskaper för det valda kontot.

Outlook 2016 Kontoinformation

Outlook 2016 Kontoinformation

Men istället får jag upp ett fönster med Kontoinformation och där måste jag först klicka på en stor knapp ”Kontoinställningar” som fäller ut en meny där jag måste klicka på ”Kontoinställningar…”.

Outlook 2016 Kontoinställningar

Outlook 2016 Kontoinställningar

Då får jag upp ännu ett fönster där jag måste välja vilket konto jag vill granska eller redigera och det är först när jag valt önskat konto och ”Ändra…” (eller genom att dubbelklicka på önskat konto) som jag får upp fönstret där jag kan granska och redigera kontouppgifterna! Givetvis borde jag fått upp det fönstret med en gång eftersom jag högerklickade på ett specifikt konto och valde ”Kontoegenskaper” från menyn! Hur tänkte Microsoft här? Är detta en förbättring mot hur det fungerade förr?

Sen är det olika utseende på vart och vartannat fönster. Vissa ser ut precis som vanliga Windowsfönster (exempelvis det ovan), medan andra är en blandning av traditionellt Windowsgränssnitt och ”Metro”, eller vad de ny kallar det ”moderna” gränssnittet.

Mitt intryck av både Office 365, men även Windows 10, är att det är rörigt. Det känns som Microsoft inte kunnat bestämma sig för vilken layout de ska satsa på och hur gränssnittet ska fungera.

Olika kortkommandon för att skapa ett nytt mail i Outlook 2016

Olika kortkommandon för att skapa ett nytt mail i Outlook 2016

Den nya menyn som introducerades i Office för några år sedan är allt annat än smidig, enligt mig och ett exempel på det är knapparna för att skapa ett nytt mail i Outlook. Det finns två knappar/ikoner bredvid varandra i meny. Den vänstra har endast funktionen att skapa ett nytt mail och funktionen har även ett kortkommando, Ctrl + N. Detta är standard sedan Windows begynnelse och inget konstigt med det.

Det som är lite mer konstigt är att under den högra knappen ”Nya objekt”, så finns alternativet E-postmeddelande med och kortkommandot för det är Ctrl + Skift + M. Resultatet av bägge kortkommandona är att ett nytt mail skapas, men varför då två olika kortkommandon och varför två knappar?

Gränssnittet i Outlook 2000

Gränssnittet i Outlook 2000

Jämför med exempelvis Outlook 2000 där det var mer kontrast mellan färgerna och menyer, ikoner och knappar var mer enhetliga och följde samma designmönster. Motsatsen till Office 365 som blandar hur som helst. När det gäller funktionen för att skapa ett nytt mail, så räcker det att klicka en gång på knappen ”New”. Vill man skapa något annat, så håller man in musknappen när man klickar på knappen eller så klickar man på pilen. Funktionen är snarlik den högra knappen ”Nya objekt” i Outlook 2016, men i Office 2000 räcker det med en knapp. Vad är det som är bättre med två knappar?

Gränssnittet i äldre Officeprogram var kompaktare, följde en gemensam Windowsstandard och alla standardfunktioner hade samma kortkommando. Kontrasten mellan de olika delarna i ett fönster var betydligt större, vilket jag föredrar då det gör saker och ting tydligare. I nya Office är det mesta vitt eller väldigt ljust, så det är svårare att se om en ett objekt är en label, ikon, knapp, en textbox eller vad det nu ska vara.

Håller du inte med mig, så får du gärna berätta varför du tycker det moderna gränssnittet är bättre.

1 2 3 233