Ancus Marcius

Roms fjärde kung var åter en fredsälskande kung, i motsatts till föregångaren Tullus Hostilius som bland annat erövrat grannstaden Alba Longa, Roms moderstad, och därmed retat upp de andra latinska städerna i närheten, så det var inte helt förvånande att dessa tillslut attackerade Rom. Det berodde även till stor del på att grannarna inte såg Ancus Marcius som något större hot, så de passade helt enkelt på att försöka erövra romerskt territorium.

Ancus Marcius lyckades dock avvärja angreppet och i förhandlingarna efteråt sökte han ersättning för de skador som orsakats, men fick ett hånfullt avslag. Detta fick Jupiters präster, fetiales, att besluta att krig var det enda möjliga svaret på den skymfande avslaget och Ancus valde att följa deras råd och förklarade latinarna krig.

Romarna marscherade mot den latinska grannstaden Politorium och erövrade den efter ett stormanfall. Invånarna förflyttades till Rom där de fick bosätta sig på den Aventinska kullen. När romarna dragit sig tillbaka från staden dröjde det inte länge förrän latinare från närområdet flyttade in i den tomma staden och Ancus anföll staden på nytt, tvångsförflyttade invånarna till Rom och jämnade därefter staden med marken.

Även de latinska städerna Tellenae och Ficana blev erövrade, dess invånare tvångsförflyttade, och städerna jämnade med marken.

Efter detta riktade Ancus in sig på de befästa staden Medullia som hade en stark garnison och det tog ett antal försök innan han lyckades inta staden. Ancus kunde återvända till Rom med ett rikt krigsbyte och en mängd nya invånare. Dessa fick bosätta kullen Janiculum på andra sidan Tibern och Roms första bro, träbron Pons Sublicius, byggdes omkring 642 f.Kr för att knyta den samman med den befintliga staden. Även en mur byggdes för att skydda den nya bosättningen.

Ancus anlade även vallgraven Fossa Quiritium utanför staden och han byggde även det Mamertinska fängelset, Roms första fängelse.

Förutom att han utökade Roms territorium, så anses han vara grundaren av hamnstaden Ostia, varifrån salt från gruvorna runt staden kunde skeppas iväg till andra länder och därmed öka Roms inkomster.

Ancus lät även kopiera Numa Pompilius anteckningar för hur religiösa riter skulle utföras för offentlig beskådning, så att dessa inte skulle utföras på fel sätt. Han lät även utvidga Jupiters tempel som en symbol för de nyerövrade landområdena.

Åtminstone en triumf ska Ancus ha firat för sina segrar över sabinerna och veienterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *