Roms fjärde kung var åter en fredsälskande kung, i motsatts till föregångaren Tullus Hostilius som bland annat erövrat grannstaden Alba Longa, Roms moderstad, och därmed retat upp de andra latinska städerna i närheten, så det var inte helt förvånande att dessa tillslut attackerade Rom. Det berodde även till stor del på att grannarna inte såg Ancus Marcius som något större hot,
» Läs merTullus var en krigarkung som utökade Roms territorium. Han anföll och erövrade Roms moderstad Alba Longa och tvångsförflyttade dess invånare till Caeliuskullen i Rom, en åtgärd som nästan fördubblade stadens befolkning. I och med erövringen av Alba Longa kom Rom även i besittning av det heliga Albanoberget, där de latinska städernas förbund höll sina möten, och i och med detta
» Läs merNuma Pompilius var den legendariska andra kungen i Kungariket Rom och han efterföljde Romulus efter dennes död. Numa var av sabinskt ursprung och många av Roms mest betydelsefulla religiösa och politiska institutioner tillräknas honom. Efter Romulus död inföll ett år då senaten tog över makten och under tiden käbblade släkterna Romulus (romarna) och Tatius (sabinerna) om vem som skulle efterträda Romulus
» Läs merInnan Romulus och hans tvillingbror Remus föddes tog Amulius över makten från sin bror Numitor, kungen av Alba Longa. För att försäkra sig mot maktövertagningsförsök lät han mörda samtliga Numitors söner och tvingade hans dotter, Rhea Silvia, att bli en vestalisk jungfru. En vestalisk jungfru var en prästinna åt gudinnan Vestas och fick inte ha sexuellt umgänge. Om en vestalisk jungfru hade sexuellt umgänge
» Läs merUnder perioden 753 f.Kr till 509 f.Kr styrdes romarriket av olika kungar och kallas för Kungariket Rom. Enligt legenden grundades Rom den 21 april 753 f.Kr av Romulus, en av de två bröderna Romulus och Remus, som blivit uppfödda av en varginna och sedan vuxit upp hos fårherden Faustulus. Romulus blev den första av totalt sju kungar som styrde Kungariket Rom. Enligt den romerska historieskrivaren
» Läs mer